RMS Lusitania

Byggd och sjösatt 1906 och förlist mitt under brinnande krig, det första världskriget 1915. Jämfört med dubbelgångaren, det världskända fartyget Titanic, är ödet om RMS Lusitania relativt okänt. Det finns dock en hel rad av förklaringar till detta för trots att RMS Lusitania endast var 33 meter kortare än Titanic kunde hon korsa Atlanten under en mycket kortare tid, hon var helt enkelt mycket snabbare.

Fartyget var dock inte bara snabbare på att ta sig framåt i vattnet än Titanic, det sjönk dessutom i en mycket snabbare takt och endast 18 minuter efter att hon blev träffad låg skeppet på botten. RMS Lusitania träffades dock av en torped under första världskriget och sjönk relativt nära land vilket innebar att det inte hann skapas några större historier om diverse livsöden. Andra orsaker till att skeppets öde är relativt okänt är att skeppet förliste under maj månad och vattnet var relativt varmt vilket i sin tur innebar att fler människor ombord kunde överleva det tragiska ödet.

Modernitet och lyx

Modernitet och lyx

Skeppet var med sina 7 passagerardäck det allra största fartyget under sin tid och det har blivit benämnt som ett riktigt flytande lyxigt palats. Ombord fanns det möjlighet till att resa i rum dekorerade i diverse olika historiska stilar och själva matsalen i andra klass var större än någon annan matsal på något annat skepp under samma tidsperiod. De starka och de moderna motorerna på skeppet gjorde att RMS Lusitania kunde köra i ungefärliga 25-26 knop, detta gjorde att skeppet fick den fina och åtråvärda utmärkelsen ”atlantens blåa band” under år 1907. Det var helt enkelt en upplevelse att resa med skeppet.

Den sista resan

Den 7e maj 1915 var fartyget på väg från New York mot Liverpool, 25 nationer och totalt 1960 personer fanns ombord och de flesta mycket förmögna. Det tvistas fortfarande om ifall skeppet möjligen hade med sig någon hemlig last som kan ha bidragit till sänkningen.  Vi vet dock numera att skeppet hade med sig mat, medicinsk utrustning, lådor av patroner och även maskinell utrustning. Strax efter lunchtid besköts skeppet med en enda torped på styrbords sida. Därefter kom en stor explosion, i efterhand tros explosionen inte var orsakad av själva torpeden utan främst orsakad av att kallt vatten forsade in mot de heta ångpannorna.  Ljuset och strömmen försvann i samband med explosionen och nödsignalerna ifrån skeppet sändes upp via batterier. Katastrofen var ett faktum när skeppet lutade 25 grader och de två sista vattentäta dörrarna inte gick att stänga på grund av avsaknaden av ström. Många av livbåtarna satt fast med kedjor, vilket gjorde att de följde med skeppet ner i djupet.

1195 personer miste livet den eftermiddagen medan 764 stycken överlevde. Idag ligger skeppet på 93 meters djup och det finns tyvärr inte mycket kvar av vraket. Det sägs att brittiska flottan har bombat skeppet nere på djupet med sjunkbomber under 1935 för att få upp något ur lasten, men det är oklart om detta stämmer. Vraket har sedan dess haft flertalet besök men snart finns det tyvärr endast enstaka vrakdelar kvar av det en gång så ståtliga skeppet.